Så du har kommit så långt att du ska teckna ett arrendeavtal för ett särskilt ändamål? Eller vill du se över och ändra i något arrendeavtal du redan har? I detta avsnitt ser vi på olika saker att tänka på för de olika upplåtelseändamålen. Detta avsnitt överlappar även med avsnittet om att bestämma arrendeavgäld och detta bör läsas kompletterande.
Senast uppdaterad: 2025-04-19
I avsnittet nedan anges flera olika upplåtelseändamål och saker att särskilt ha i åtanke som jordägare när sådana ändamål är aktuella. Ofta kan ändamålen kombineras i samma upplåtelse. Många upplåtelser har t ex inslag av parkering. I sådana fall med kombinerade upplåtelseändamål finns oftast ett tydligt huvudändamål. De andra ändamålen är ofta underordnade detta huvudändamål, även om flera ändamål behöver kombineras för att arrendet ska vara ändamålsenligt uppbyggt. För att använda förteckningen nedan kan det alltså vara värt att titta under alla de deländamål som ryms inom det aktuella arrendekontraktet.
Det kan också vara klokt att tänka på om ett huvudändamål finns eller om det snarare är fråga om parallella upplåtelser. Exakt var gränsen går för när något får anses sluta utgöra ett klart huvudändamål får anses juridiskt något oklart. Denna fråga blir kanske framför allt intressant i skatterättsliga frågor, framför allt gällande mervärdesskatt (alltså moms, MARKMAN innehåller separat avsnitt om detta).
Brygga och båtplats (både mark- och vattenområden)
Detta är typiskt ett inhägnat område och kan även omfatta anläggningar på land – föreningslokal, lyftanordningar och dylikt.
Tänk på följande:
– Det kan vara motiverat att bryta upp upplåtelsen i separata avtal för att underlätta för avtalsuppföljning, få mer gynnsamma skatteregler, m m. Separata avtal kan tecknas för t ex föreningslokalen, vinterförvaring (typ som upplag) samt andra anordningar på land.
– För områden på land kan det vara möjligt att området endast nyttjas del av året och inte inhägnas i samma utsträckning
– Motpart är typiskt ekonomisk eller ideell förening. Se att denne verkar seriös. Hygienfaktorer är att det finns årsredovisning, stadgar och årligen översända årsberättelser och stämmoprotokoll.
– Tänk på potentiell problematik med övergivna båtar (separat avsnitt i MARKMAN). Verkar lösning finnas i närheten för båtförvaring vintertid?
– Stor risk för markföroreningar.
Brygga m m (oinhägnat område vid strand och vatten)
Detta är typiskt en brygga som en förening har men som inte är inhägnad och kan nyttjas av allmänheten.
Tänk på följande:
– Sker erforderlig drift/underhåll så att bryggan får en acceptabel standard som är till gagn för allmänheten?
Inhägnat område (allmänt)
Här avses ett område som på något sätt inhägnas (stängsel eller liknande). Se ”Upplagsområde” och ”Parkering” för mer specifika råd om dessa upplåtelseändamål.
Tänk på följande:
– Är inhägning – stängsel, plank eller annat – ändamålsenlig? Detta bedöms snarare av tillsynsmyndigheter (det är fråga om bygglov bland annat). Jordägaren har dock möjlighet att avstyra en alltför olämplig inhägning. Det som kan vara intressant att tänka på är t ex:
– Gestaltning. Förfulas miljön i området? Är det en olämplig höjd m m? Är det bra om det finns transparens eller är det tvärtom bra om verksamheten döljs?
– Immissioner, d v s buller, rök, lukt, damm eller liknande.
– Frågor om tillträde. Behöver någon annan tillträde till platsen? Vem då, när och under vilka former? Det kan t ex vara annan som behöver röra sig igenom platsen ibland för underhåll av anläggning. Det kan också vara så att jordägaren vill ha möjlighet till smidig tillsyn.
– Finns nödvändiga lov och tillstånd för verksamheten? I regel utformas arrendeavtalet så att arrendatorn ansvar för allt detta. Som jordägare är det dock ändå intressant att följa upp att arrendatorn hanterar detta korrekt. Större avvikelser kan innebära att arrendatorn rör sig utanför upplåtelseändamålen. Jordägaren kan även drabbas vid arrendators konkurs, vid miljöskada, och i liknande fall. Större avvikelser kan utgöra förverkandegrund för arrendeavtalet.
– Anslutningar och behov av olika media. Finns anslutningar på platsen? Riskerar de annars hamna på olämpliga platser? Finns önskemål från jordägarens sida var dessa placeras?
Oinhägnat område (allmänt)
Detta fall är relativt ovanligt. Ofta vill arrendator ha inhägning för att skydda sin verksamhet.
Idrottsyta
I mångt och mycket gäller samma frågor som för ”Inhägnat område”.
För en kommun är det intressant om ytan är inhägnad eller inte sett till allmänhetens möjlighet till spontanidrott. Detta kan även återspeglas i avgäldsnivån.
Förskola/skola
I dessa fall är det ofta fråga om modulbyggnader uppförda för att lösa ett tillfälligt behov av platser för skola/förskola. Bakgrunden kan variera. Det kan vara fråga om tillfälligt stora årskullar eller att tidigare lokaler renoveras. Tidigare lokaler kan också vara obrukbara p g a byggnadsskador till följd av brott eller vådahändelser.
Tänk på följande:
– Byggnader uppförs ofta med tillfälligt bygglov. Arrendeavtalet kan innehålla en bestämmelse om att endera part har rätt att säga upp det i tidigt skede om sådant bygglov inte beviljas. Det är också bra om förlängningar kan ske utifrån om tillfälligt bygglov förlängs och hur stora de framtida behoven av platsen visar sig vara (kommunalt perspektiv).
– Det finns ofta krav på friytor och ytor för dagvattenslösningar (och liknande bygglovskrav).
Bostäder – modulbostäder/tillfälliga boenden
Detta var särskilt aktuellt under flyktingkrisen som nådde sin kulmen runt år 2015. Liknande förutsättningar gäller som för modulbostäder för skola/förskola (se ”Förskola/skola”) ovan.
Industriändamål
För industriändamål gäller liknande råd som för ”Inhägnat område” och ”Upplagsområde”.
Kiosk
Det finns många ändamål som är liknande ”kiosk”. De gamla kioskerna har delvis ersatts med mindre restauranger, t ex för thaimat.
Tänk på följande:
– Förmodligen bör det av planläggning av området tydligt framgå att kiosk är en tillåten markanvändning. Vissa kioskar kan finnas kvar på något oklar grund (planmässigt) som rester, inte bara mer polistillstånd enligt ordningslagen utan ibland även med arrenden. Det är inte säkert att detta kommer fungera om viss om- eller tillbyggnad skulle ske.
Tomtmark (privatiseringar/kompletterande ytor)
Ibland kan ett arrende användas som en tolerabel ”nödlösning” där fastighetsägare annekterat (företrädesvis kommunal mark)till sin tomt.
Tänk på följande:
– Detta förekommer framför allt i områden med äldre planläggning eller ingen planläggning alls. Där kan faktiskt markanvändning ha kommit att skilja sig från fastighetsgränser. Kanske har inte väg behövts byggas så bred som ursprungligen tänkt, eller så har den hamnat i annat läge. Omständigheterna kommer variera mycket och planläggning blir avgörande för vad som är möjligt.
– Kanske är det för omständligt att åtgärda problemet, alternativt att markägaren (kommunen) vill behålla ytan för senare breddning av väg eller liknande inom 10-20 år (eller längre tid). I sådana fall kan arrende vara en möjlig lösning om det inte är planlagd allmän plats.
– Ifall planläggning saknas kan markförsäljning genom fastighetsreglering vara ett alternativ.
In- och utfart
Ibland önskar fastighetsägare arrendera kompletterande mark för in- och utfartslösningar. Fastigheter ska dock från början ha haft varaktigt fungerande in- och utfartsmöjligheter för att kunna bildas. Lämpligast är nog att se detta som en underordnad del av ett arrende med ett annat upplåtelseändamål. Beroende på förhållandena på platsen kan huvudändamålet t ex vara parkering eller upplag.
Avfallshantering
Avfallshantering omfattas av kommunalt monopol. Fastighetsägare har rätt att lämna avfall nära fastighetsgräns. I vissa fall fungerar inte platser inom ett fåtal meter från fastighetsgräns p g a otillgängliga vägar, platsbrist, avfallsbolagets arbetsmiljö eller andra skäl. Vad som gäller för detta framgår i någon mån av rättspraxis. I vissa fall kan kommunen i egenskap av ”miljöförvaltning” (eller liknande) skriva särskilda anvisningsbeslut där fastighetsägare anvisas lämna sitt avfall på platser på längre avstånd från fastighetsgräns.
Så vad gör man om lämpliga platser för avfallslämning saknas nära fastighetsgräns? Anvisningsbeslut kan vara ett alternativ men krävs någon form av fastighetsjuridisk lösning för den nya platsen? Det är en rättighet att få lämna avfall och potentiellt svårt att ålägga någon att ingå avtal för att det ska fungera. Ofta är lämpliga platser planlagd allmän plats varför upplåtelse enligt ordningslagen (polistillstånd) skulle krävas. Som exempel kan nämnas att Stockholm stad eventuellt har som policy att inte acceptera sådana polistillstånd i skrivande stund (våren 2025).
Är det ens lämpligt att upplåta allmän plats för det enskilda ändamålet att särskilda fastighetsägare ska kunna lämna sitt avfall? Som alltid uppstår potentiellt svårigheter när regelverk och målsättningar ändras men planlagda och utbyggda lösningar förblir oförändrade. Läget i sådana här frågor får anses något oklart.
Täkt
Noteras bör först att täkt oftast är en nyttjanderätt med ett nyttjanderättsavtal snarare än ett arrendeavtal. Anledningen är i grund och botten att det handlar om en rätt att ta material från fastigheten snarare än definitionen för arrende (JB 8:1).
Täktverksamhet – sten, grus, bergkross, m m – får anses alltför komplext för att några större råd ska kunna lämnas i kort format. Ofta finns flera upplåtelseändamål underordnade själva täktverksamheten. Dessa kan vara upplag, parkering, etablering av byggnader, anläggande av reningsanläggningar, m m. Dessa bör typiskt vara underordnade täktändamålet och därför omfattas av nyttjanderättsregler snarare än arrenderegler.
Upplagsområde
Detta är ett vanligt upplåtelseändamål, både tillsvidare och tillfälligt vid exempelvis byggentreprenader.
Tänk på följande:
– Upplag kan typiskt kombineras med mindre platskontor/personalutrymmen. Se med intressenten vad denne vill med platsen.
– Intressenten är troligen ett bolag med vissa ekonomiska muskler. Överväg även en bakgrundskontroll av motparten.
– Typiskt finns jämförelseobjekt på marknaden, se via mäklartjänst t ex.
– Topografi påverkar mycket hur väl ytan kan nyttjas.
– Infart/utfart och närliggande vägar påverkar också användningen mycket.
– Om ytan redan är hårdgjord så skapar det större möjlighet till användning.
– Anslutningar (el, VA och fiber) och möjlighet till sådana påverkar potentiell användning mycket.
– Bygglov krävs inte i samma utsträckning för vissa markanvändningar, se t ex regler för container hos Boverket.
– Ytan bör inhägnas för att minska risk för att allmänheten går vilse och skadas.
– Tänk särskilt på för- och slutbesiktning. Vad är acceptabelt slitage?
– Relativt stor risk för markföroreningar.
Container
Se regler gällande ”Upplagsområde”.
Tänk på följande:
– Viss planläggning (exempelvis Verksamheter, ”Z”) kräver inte bygglov. Detta ger förutsägbarhet och därmed visst mervärde för arrendatorn.
Parkering
Parkering förekommer ofta inom arrenden men kan också utgöra huvudändamålet.
Tänk på följande:
– Är marken lämplig redan för ändamålet – grusad eller asfalterad? Finns utritade rutor eller liknande avgränsning av platser?
– Momspliktigt – åtminstone som huvudändamål – oavsett vem som nyttjar parkeringen.
– Finns betalningslösning för platsen?
– Bygglov krävs i regel för parkering.
– Fungerar in- och utfart?
Telemast och liknande anläggningar
Ofta förekommer arrende för telemast och liknande anläggningar för vilka ledningsrätt enligt LR (ledningsrättslagen) kan erhållas.
Tänk på följande:
– I den mån det är möjligt – försök styra lokalisering till lämplig plats.
– Det är bra att uppmuntra och i den mån möjligt kräva att arrendator möjliggör för att andra operatörer samnyttjar masten.
Kolonilottsområden
Mark för kolonilottsföreningar upplåts generellt av kommuner. För kolonilottsområden tillåts generellt mindre byggnader. Det är ofta platser som använts under lång tid för sådant ändamål. Platserna får ett kulturhistoriskt värde och kan t ex omfattas av områdesbestämmelser. Ofta är föreningarna föremål för starka politiska och folkliga intressen och större ändringar förekommer relativt sällan.
Tänk på följande:
– Motpart bör vara endast själva föreningen som förvaltar området. Annars kommer det antagligen bli ett omständligt förvaltningsarbete.
– Motpart är typiskt ekonomisk eller ideell förening (kolonilottsförening). Se att denna förening verkar seriös. Hygienfaktorer är att det finns årsredovisning, stadgar och årligen översända årsberättelser och stämmoprotokoll.
– Det kan finnas en stark politisk vilja att kommunen stöttar föreningen. Det kan vara t ex i form av praktiska råd kring skötsel, frågor om stadgar och föreningsarbete och i vissa fall när dispyter uppstår mellan medlemmar.
Odlingsföreningar
Detta är som kolonilottsföreningar med skillnaden att avtalet typiskt inte tillåter byggnader. Se ”Kolonilottsområden”.
Odlingslotter
Med detta avses typiskt upplåtelser i mindre skala till enskilda privatpersoner. I ett sådant här fall inträder typiskt kommunen i den roll en odlingslottsföreningen skulle ha. Vissa kommuner verkar ha arbetat med detta. Det är troligen svårt att nå någon nämnvärd marknadsmässighet men politiskt kan viljan finnas att möjliggöra för invånare att enkelt få ägna sig åt fritidsodling.
Jordbruksmark
Jordbruksarrenden är en helt egen arrendekategori med särskilda regler. Detta förtjänar mycket utförligare behandling än som kommer ske här. Liksom andra områden inom jordbrukssektorn finns mycket specialiserad kunskap och särskilda överväganden att göra. En utgångspunkt är i alla fall att bestämma om ett arrende är ett gårdsarrende eller sidoarrende. I ett gårdsarrende ingår just den tillhörande bostaden för arrendatorn. Sidoarrenden är något enklare och omfattar endast mark för t ex bete eller odling. Besittningsregler är betydligt starkare för gårdsarrenden.
Författare: Admin
-
Särskilt för olika upplåtelseändamål
-
Arrenden – olika kompletterande arbetssätt
Detta avsnitt är menat som ett komplement till föregående avsnitt om arrende. Detta är en lista med olika ”tips och tricks” som kan användas vid olika upplåtelser.
Senast uppdaterad: 2025-04-13
Detta avsnitt innehåller olika arbetssätt och frågor att ha i åtanke vid ingående av arrende. Det finns ingen särskild inbördes ordning mellan de olika arbetssätten eller frågorna att tänka på utan avsnittet är tänkt att samla sådant som kan vara intressant att ha i ”verktygslådan” vid ingåendet av nytt arrende.
Vikten av bestämmelser om återställande
”Återställande” behöver inte nödvändigtvis innebära ordagrant återställande – d v s en återgång till ursprungligt skick. Det kan vara så att andra planer finns för platsen på längre sikt eller att ursprungligt skick är bristfälligt och arrendator ändå behöver förbättra platsen för att kunna bruka den i enlighet med sina planer.
Ifall något särskilt önskas av jordägaren bör detta uppmärksammas redan vid avtalets ingående. Generella lydelser om återlämnande i ”ett för jordägaren tillfredsställande skick” är nog något vaga för att jordägaren ska kunna börja göra större anspråk och ställa större krav för hur området bör se ut då arrendet avslutas.
Kompletterande inmätning av arrendeområdet
Ett område som arrenderas är inte alltid tydligt avgränsat. Tydliga avgränsningar kan vara sådant som gränsrör, tidigare asfaltering av yta eller naturliga och topografiska avskillnad – t ex fram till en dikeskant. Ifall sådant inte finns kan det ändå vara intressant att tydligt avgränsa arrendeområdet för att t ex veta hur mycket annan mark som finns i närheten för annan användning. Det kan vara relativt kostsamt att göra en sådan avgränsning och det är inte alltid säkert att en arrendator på förhand vet exakt hur mycket mark denne önskar nyttja.
En lösning då är att på kartbilaga från början markera ett område som potentiellt är något för stort. Arrendatorn ges möjlighet att mäta in nyttjat område och visa att detta är mindre än det område som nyttjas. Arrendatorn kommer kanske ändå vilja stängsla in sitt område och en inmätning blir då ännu enklare och det blir mer troligt att den stämmer med det område som faktiskt nyttjas.
När inmätningen skett kan tilläggsavtal tecknas och arrendeavgälden fr o m nästa faktureringstillfälle justeras till den nya lägre avgälden.
Vid kommande avetablering kan kommunen även be arrendator att lämna någon sorts markeringar där arrendestället har varit för att på så sätt veta exakt hur stort område som finns att arrendera samt var arrendatorn varit om t ex ytterligare städning eller sanering skulle krävas.
Kompletterande städning, provtagning eller liknande
Ett arrendeavtal ska typiskt inte innehålla några förpliktelser utöver att erlägga avgäld och att återlämna arrendestället i ett acceptabelt skick vid senare avträde. Det går dock att på olika sätt införa andra åtaganden i ett arrendeavtal. Ska t ex arrendator drifta och underhålla närliggande vägar? Eller ska denne utföra andra åtgärder på platsen som är jordägaren till gagn långsiktigt (ändringar i den fasta egendomen)?
För framför allt offentlig sektor kan detta medföra visst juridiskt huvudbry. Ifall arbete utförs som en del av arrendeavtalet – inträder då arrendatorn i en sorts anställningsförhållande? Ifall arrendator utför arbeten åt kommunen – är detta då ett sätt att frångå LOU? Det får i praktiken anses finnas en viss gråzon inom vilken kommunen kan röra sig gällande detta. En fråga som inte besvaras här är hur mycket gråzonen är juridisk riktig eller bara något som uppstår i praktiken då dessa avtal inte detaljgranskas och inte alla punkter i dem prövas i domstol. Handläggaren får i varje enskilt fall bedöma vad som är lämpligt. En allmän princip kan rimligen vara att de åtgärder som arrendator utför ska huvudsakligen rymmas inom vad som kan vara av intresse för denne att åta sig med anledning av ändamålet med upplåtelsen.
Nedan är en lista på exempel på åtgärder som kan vara intressanta för jordägaren:
– Kompletterande städning. Städning av arrendestället och potentiellt ett närområde till en standard utöver vad det var före tillträdet.
– Kompletterande provtagning. T ex markmiljökemi kan provtas både före och efter arrendetiden. På sådant sätt säkerställs att inga föroreningar orsakats av arrendatorn samtidigt som jordägaren får mer information om sin fastighet.
– Andra provresultat som delges. Resonemang kan föras något likt ovan. Det kan t ex vara fråga om geotekniska borrningar eller liknande som krävs för lovpliktiga åtgärder på arrendestället.
– Uppförande av anläggning. I vissa fall kan arrendator vilja göra vissa större ändringar på platsen. Det kan vara fråga om ny asfaltsbeläggning, grusning eller olika andra markarbeten. Det kan också vara arbetsvägar som anläggs och med fördel kan lämnas kvar så jordägaren kan tillgodogöra sig detta material och dessa ändringar på sin fastighet.
– Drift av annan anläggning. I flera fall kan annan anläggning tillfälligt behövas inom arrendestället eller dess närområde för att arrendet ska fungera. Det kan handla om tillfälliga vägar och belysning. Det kan då vara rimligt att arrendator driftar dessa.
– Andra möjligheter. Det finns säkert många andra fall som kan vara intressanta för jordägaren och det är generellt bra att vara uppmärksam på om ett arrende kan ge möjligheten till en långsiktig förbättring av jordägarens fastighet.
Anslutningar och mediabehov
Arrendator kan behöva anslutningar till vissa media. I vissa fall finns redan anslutningar som kan nyttjas, eventuellt efter vissa ändringar.
De media som kan efterfrågas är framför allt el, VA (vatten och avlopp), fjärrvärme och fiber. Särskilt elanslutning behövs många gånger. Det kan även vara fråga om ovanliga media, så som fjärrkyla och gas.
Jordägaren kan ha intresse av att anslutningar placeras på särskilda ställen för att inte utgöra hinder i området. Jordägaren kan även vara intresserad av att vissa anslutningspunkter finns kvar efter upplåtelsetiden. -
Arrenden – allmän inledning
Detta avsnitt är en inledning till det större avsnittet om markupplåtelser i form av arrenden. Vilka arrendetyper finns? Vilken förekommer i ett särskilt fall? Vilka delar av JB aktualiseras? En kortvägledning ges här för sådana frågor. Som ett komplement följer ett mer detaljerat avsnitt med olika ”tips och tricks” som kan användas generellt för de olika upplåtelserna.
Senast uppdaterad: 2025-04-12
Arrenderätt är ett omfattande område. Här ges på intet sätt en komplett överblick och förklaring av allt utan syftet med detta avsnitt är att ge en första vägledning i området. Domstolsverket har en bra vägledning inom ämnet som särskilt rekommenderas (se avsnitt med källor m m här).
Vad är ett arrende?
En första fråga är om en upplåtelse ens utgör ett arrende. Vad ett arrende är förklaras i JB 8 kap och förtydligas inom andra rättskällor. Enkelt uttryckt är ett arrende en sorts upplåtelse av mark (”jord” i lagtexten) mot ersättning. Det är alltså förenklat uttryckt ”hyra av mark”. Inom ett arrendeförhållande kallas parterna jordägare och arrendator,
Vad är då inte ett arrende?
Några vanliga exempel ges nedan:
– Ifall ersättning inte utgår så är det inget arrende – det är då antagligen en nyttjanderätt. Se JB 7 kap om särskilda bestämmelser för dessa.
– Jaktarrende är inte ett arrende. Det är upplåtelse av en nyttjanderätt (jakträtten) enligt särskilda former. Termen ”jaktarrende” är dock vanligt förekommande och lär inte försvinna.
– Andra rättigheter – som förvisso kan innebära rättigheter kopplade till mark – så som servitut, tomträtt och ledningsrätt är inte arrenden.
– Hyra av bostad eller lokal (JB 12 kap) är inte heller arrende.
I många fall där primärt mark upplåts är det dock fråga om arrende.
Vilka arrendeformer finns?
Ett arrende utgör alltid en av dessa typer:
– Lägenhetsarrende
– Anläggningsarrende (JB 11 kap)
– Bostadsarrende (JB 10 kap)
– Jordbruksarrende (JB 9 kap)
Vilken typ av arrende det är fråga om blir styrande för vilka rättsregler som tillämpas.
Vad är särskilt intressant i ett arrendeavtal?
Det finns många saker som bör vara med i ett arrendeavtal men en start är att se på:
– Arrendeområde
– Tid för upplåtelsen
– Upplåtelseändamål
– Arrendeavgift
Arrendeområdet
Arrendeområdet bör vara tydligt avgränsat, typiskt i en kartbilaga. En kompletterande kartfil kan också vara till stor hjälp om gränserna inte naturligt blir tydliga (t ex diken eller vägar). Det är även lämpligt att areauppgifter anges (antal kvm) då det ger tydligare grund för arrendeavgiften (se nedan).
Upplåtelsetiden
Upplåtelsetiden blir delvis styrande för vilken arrendetyp det är fråga om. Exempelvis är upplåtelsetiden för anläggningsarrenden alltid minst ett år (JB 11:1). Ifall anläggning uppförs på mark som arrenderas under kortare tid är det alltså ändå fråga om lägenhetsarrende istället.
Upplåtelseändamål och liknande villkor
Detta är viktigt då det är en grund för om avtalet kan anses följas. Ifall arrendator börjar använda området för andra ändamål än de avtalade kan detta utgöra grund för uppsägning.
Detta får också anses styra arrendeavgiften. Att använda ett område för exempelvis kolonilotter får typiskt anses innebära ett lägre ekonomiskt värde än att använda det för industri- eller upplagsändamål.
Upplåtelseändamålet får också skatterättsliga konsekvenser. Det är upplåtelseändamålet som styr vilken momssats som gäller för upplåtelsen, något som hanteras i ett separat avsnitt i denna manual. Det kan även uppstå nya taxeringsenheter ifall t ex icke-planlagd mark får funktion som en form av industrimark eller liknande. Denna taxeringsenhet tillhör alltjämt jordägaren. Taxeringsenheter uppstår även i form av byggnader eller liknande som arrendator uppför och tillhör just denne.
Arrendeavgiften
En jordägare strävar i regel efter att upplåta mark på marknadsmässiga grunder. Hur arrendeavgiften kan och bör bestämmas hanteras i ett separat avsnitt.
Och om jag inte är säker på vilken arrendeform som gäller eller jag ska använda i ett nytt avtal?
Detta fall är vanligare än vad man kanske först kan tro. Det är inte alls alltid glasklart vilken sorts avtal det är fråga om. Det finns därför ibland skäl att anpassa avtalsinnehåll och agerande inom avtalsförhållande (t ex uppsägning) så att det är korrekt oavsett vilken arrendetyp det skulle kunna vara fråga om.
Ett viktigt förtydligande är att avtalsrubriken inte nödvändigtvis har något med avtalstypen att göra. Vid juridisk prövning ser domstol till avtalsinnehållet och inte rubriken. Exempelvis kan ett avtal som heter ”Lägenhetsarrende” alltså vara ett anläggningsarrende och vice versa.
Ett illustrerande exempel kan vara ett tidigare bergrum med kringliggande ytor som upplåts. Är detta anläggningsarrende? Eller lägenhetsarrende? Eller kanske t o m lokalhyra? Det är inte alls självklart i vilken del av JB detta fall hör hemma. Förhoppningsvis prövas aldrig frågan och alla parter är nöjda med avtalet men i annat fall är det bra om avtalet skrivits med hänsyn till alla tänkbara utfall vid juridisk prövning i domstol. -
A) Inledning
Detta är en introduktion till MARKMAN som kort förklarar dess innehåll och vilka avgränsningar som gjorts under utformningen av manualen.
Senast uppdaterad: 2025-03-15
Så du arbetar med markförvaltning eller vill förstå hur ett sådant uppdrag ser ut? Då är denna manual för dig.
Manualen består av två delar. Den första delen handlar om organisationsuppbyggnad och bakgrunden till markförvaltningsuppdraget och den andra delen handlar om de konkreta frågeställningar som kan uppkomma inom ett sådant uppdrag.
Tanken är att delen om organisation ska ge en inramning och förklara förutsättningarna för markförvaltarens uppdrag. Hurdan är fastighetsägaren? Vad är det övergripande syftet och målet för organisationen och dess markinnehav? Hur bestäms och regleras detta? Finns andra grunder för organisationens agerande eller faktorer att ta hänsyn till? Det är avgörande att förstå dessa saker för att kunna utföra uppdraget på ett tillfredsställande sätt.
I den andra delen diskuteras mer konkreta frågeställningar. Förvisso beror agerandet i dessa frågor i någon mån på organisationens syfte som beskrivits i första delen. Det finns dock oftast stora gemensamma drag i hur organisationer strävar efter att fullgöra sina åtaganden som fastighetsägare och utnyttja sina marktillgångar. Informationen som ges i denna del är mer av karaktären “är” än “bör” – det är snarare fråga om sakinformation än ställningstaganden kring vilket agerande som är korrekt. Det ska dock återigen påpekas att frågorna framför allt hanteras utifrån erfarenheter av kommunens arbete och ur ett perspektiv råder inom en sådan organisation. I denna del sker en uppdelning mellan olika problemtyper för att förklara hur sådana kan hanteras. Det är viktigt att ha i åtanke att problem i verkligheten kan vara en kombination av flera problemtyper. Det kan till exempel vara fråga om förelägganden, annekteringar och lantmäteriförrättning i samma området och där alla dessa frågor gäller mer eller mindre samma sak.
Slutligen kan något sägas om terminlologi. Varför “markförvaltning”? Parallellt kallas här frågorna även för “fastighetsägarfrågor”. Ingen av termerna ringar helt korrekt in vilket område som avses då båda termerna kan omfatta andra saker än vad denna framställning tar sikte på. Det är inte alls självklart vilken term som är bäst. Onekligen är “fastighet” det rätta begreppet enligt JB 1:1. I vardagligt språk syftar “fastighet” dock ofta på byggnader. Det skulle gå att utvidga manualen med frågor om byggnadsförvaltning men sådana handböcker finns redan och sådana frågor är bortom syftet med denna hemsida. “Markförvaltning” är ofta den term som används inom kommuner och andra myndigheter för denna typ av förvaltning. För stort fokus på “mark” för dock tankarna mer mot tekniska frågor som geoteknik och miljökemi.
Med “markförvaltning” menas alltså att utifrån ett särskilt förhållningssätt hantera de frågor som ankommer på fastighetsägaren. Det är avgränsat till att handla om sådana frågor som är kopplade till framför allt fastighetsrätt och markanvändning. Det är huvudsakligen fråga om icke-bebyggd mark.
Grunden för denna framställning är det kommunala uppdraget och detta perspektiv kommer alltså att vara styrande för manualens utformning. Många frågeställningar är likartade för annan offentlig sektor och i någon mån även privat sektor. Manualen är därför utformade så att komplettering kan ske även med perspektiv från dessa markägare och – i den mån sådana finns – deras unika frågeställningar. -
Starten på ett projekt!
Det finns många som i någon form arbetar med markförvaltning. Markförvaltningen i sig är ett brett område som omfattar många olika frågor. I huvudsak rör det sig om juridik i form av fastighetsrätt – kanske särskilt arrenderätt och fastighetsbildningsrätt – men även exempelvis miljörättsliga och skatterättsliga frågor. Det finns också en koppling till en rad andra sakområden, helt beroende på vad som är markägarens vilja och målsättning. Allt detta ska också ske med hänsyn till en ekonomisk ram och i många fall är avkastning eller annat ekonomiskt utfall just det som är starkast styrande.
Alla kompetensområden som beskrivits ovan – särskilt de olika rättsområdena – finns betydligt mer utförligt hanterade hos andra källor. Mig veterligen saknas däremot en större sammanställning, eller kanske till och med manual, för markförvaltning där de olika kompetensområdena hanteras utifrån markägarens perspektiv. Det är möjligt en sådan manual finns men att den inte är tillgänglig för allmänheten utan istället ett internt dokument hos en större markägare.
Min erfarenhet är att förvaltning av mark och fastigheter ofta utförs av tjänstemän som under begränsad tid ska hantera en större mängd mycket spretiga problem och frågeställningar. Personligen har jag alltid upplevt branschen saknar ”googlingsbar” kunskap och att många frågor som borde hanterats många gånger tidigare istället blir ”första gången-upplevelser”. Det finns alltså ett behov av en sammanställning för effektivisering och erfarenhetsåterföring. Med den hägrande potentialen i att AI ständigt bättre kan utföra arbete utifrån strukturerad information och lämpliga instruktioner så känns behovet av en sådan sammanställning mer aktuellt än någonsin.
Med denna sida hoppas jag bidra till att ett tomrum fylls och uppmuntra till en fortsatt utveckling inom området. Min förhoppning är alltså att sidan ska vara till nytta för dig som på något sätt arbetar med eller intresserar dig för förvaltning av mark och fastigheter.
Välkomna till markforvaltning.se!
Stockholm 2025-03-11