Detta är en introduktion till MARKMAN som kort förklarar dess innehåll och vilka avgränsningar som gjorts under utformningen av manualen.
Senast uppdaterad: 2025-03-15
Så du arbetar med markförvaltning eller vill förstå hur ett sådant uppdrag ser ut? Då är denna manual för dig.
Manualen består av två delar. Den första delen handlar om organisationsuppbyggnad och bakgrunden till markförvaltningsuppdraget och den andra delen handlar om de konkreta frågeställningar som kan uppkomma inom ett sådant uppdrag.
Tanken är att delen om organisation ska ge en inramning och förklara förutsättningarna för markförvaltarens uppdrag. Hurdan är fastighetsägaren? Vad är det övergripande syftet och målet för organisationen och dess markinnehav? Hur bestäms och regleras detta? Finns andra grunder för organisationens agerande eller faktorer att ta hänsyn till? Det är avgörande att förstå dessa saker för att kunna utföra uppdraget på ett tillfredsställande sätt.
I den andra delen diskuteras mer konkreta frågeställningar. Förvisso beror agerandet i dessa frågor i någon mån på organisationens syfte som beskrivits i första delen. Det finns dock oftast stora gemensamma drag i hur organisationer strävar efter att fullgöra sina åtaganden som fastighetsägare och utnyttja sina marktillgångar. Informationen som ges i denna del är mer av karaktären “är” än “bör” – det är snarare fråga om sakinformation än ställningstaganden kring vilket agerande som är korrekt. Det ska dock återigen påpekas att frågorna framför allt hanteras utifrån erfarenheter av kommunens arbete och ur ett perspektiv råder inom en sådan organisation. I denna del sker en uppdelning mellan olika problemtyper för att förklara hur sådana kan hanteras. Det är viktigt att ha i åtanke att problem i verkligheten kan vara en kombination av flera problemtyper. Det kan till exempel vara fråga om förelägganden, annekteringar och lantmäteriförrättning i samma området och där alla dessa frågor gäller mer eller mindre samma sak.
Slutligen kan något sägas om terminlologi. Varför “markförvaltning”? Parallellt kallas här frågorna även för “fastighetsägarfrågor”. Ingen av termerna ringar helt korrekt in vilket område som avses då båda termerna kan omfatta andra saker än vad denna framställning tar sikte på. Det är inte alls självklart vilken term som är bäst. Onekligen är “fastighet” det rätta begreppet enligt JB 1:1. I vardagligt språk syftar “fastighet” dock ofta på byggnader. Det skulle gå att utvidga manualen med frågor om byggnadsförvaltning men sådana handböcker finns redan och sådana frågor är bortom syftet med denna hemsida. “Markförvaltning” är ofta den term som används inom kommuner och andra myndigheter för denna typ av förvaltning. För stort fokus på “mark” för dock tankarna mer mot tekniska frågor som geoteknik och miljökemi.
Med “markförvaltning” menas alltså att utifrån ett särskilt förhållningssätt hantera de frågor som ankommer på fastighetsägaren. Det är avgränsat till att handla om sådana frågor som är kopplade till framför allt fastighetsrätt och markanvändning. Det är huvudsakligen fråga om icke-bebyggd mark.
Grunden för denna framställning är det kommunala uppdraget och detta perspektiv kommer alltså att vara styrande för manualens utformning. Många frågeställningar är likartade för annan offentlig sektor och i någon mån även privat sektor. Manualen är därför utformade så att komplettering kan ske även med perspektiv från dessa markägare och – i den mån sådana finns – deras unika frågeställningar.